På fredag är det premiär för årets film. Den heter ”Min lilla syster” och är en anhörig-skildring om ätstörningar. Stella ser sin storasyster insjukna och snart dras familjen ned i ett dysfunktionellt sjukdomstillstånd. Anorektikern manipulerar först systern att inte berätta något och sen föräldrarna att inte gå till läkaren. Kärlek förvandlas till tvång i maktlöshetens armar och familjen blir alla offer för detta drama. Lillasystern är tillslut den enda sunda i familjen när föräldrarna insjuknar mer och mer i medberoende.
Historien är berättad med en otrolig fingertoppskänsla och jag är så glad att se den här typen av berättelser får ta plats i svensk film. Barnperspektivet är väl genomfört och Rebecka Josephson är lysande i huvudrollen. Även Amy Deasismont (mer känd som Amy Diamond) gör en stark och mycket trovärdig skildring av den sjuka systern.
Jag hade själv ätstörningar i tonåren och färdigställer under hösten en experimentell kortfilm på temat. Den heter ”Kroppen är en mycket ensam plats” och om allt går som det ska kommer den ha premiär våren 2016.