Ida Lindgren

Idag skriver Uppsala nya tidning om priset vi fick på Tempofestivalen för Kroppen är en ensam plats. Jag blir så glad för publicitet eftersom det kan leda till att fler får nys om filmen. Det finns ett stort behov att skildra ätstörningar på ett nytt sätt. Genom min film vill jag öka förståelsen för sjukdomen och bidra till att bryta en del av skammen. Klicka på bilden för att läsa artikeln på webben.

Det var en fin Stockholmspremiär på Tempofestivalen igår. Med fullsatt salong och både vänner och familj i publiken kan det inte gå annat än bra. Men kvällen visade sig ha mer att bjuda på.

På prisgalan vann vi ”Tempo Short Award” med den fina motiveringen:

”Med poetisk rytm rycks vi med en i berättelse om ett ämne som allt för många känner till. Det klaustrofobiska och sterila i ljudlandskapet får åskådaren att känna en sjukdoms fruktansvärda smärta och ångest och det visuella smälter samman i samspel mellan det ogreppbara och det tydliga. Filmskaparen behandlar ett stort ämne på ett personligt, intimt och ärligt sätt som fångar och får oss att förstå en sjukdoms komplexa och smärtsamma varande. Vi begriper en persons inre kamp mot en maktlöshet gentemot sin egen kropp och inser att kroppen kan kännas som en ensam plats.”

Här är jag och min manusförfattare My Roman Fagerlind. Trots pris blev det en tidig kväll. Jag återvände hem till en febrig dotter efter vinnarskålen. Ibland består livet av stora kontraster. Här är en bild på alla vinnare:

Tora Mårtens vann priset för bästa långfilm, eller Tempo Documentary Award, med filmen Martha och Nikki. Har inte hunnit se något annat än mitt eget kortfilmsblock i år men jag ser fram emot att se Martha och Nikki som går på Folkets Bio tom 17 mars.